Sommarlovet 2012 är den bästa sommaren någonsin. Festival, krogen, power meet, parken, soltimmarna, alla stunders skratt, fjärilarna i magen efter att ha träffat världens finaste kille, nätterna man suttit uppe med bästa vännen och druckit kaffe och kedjerökt, alla nya nära vänner man fått, tiden med familjen och så himla mycket mer. Snart är slut på dethär sommarlovet och jag ska börja andra året på gymnasiet. Vilket jag självklart ser fram emot. Ny lärdom och en ny fantastisk termin tillsammans med min saknade klass. I sommar har jag varit med och mycket, glädje som sorg. Jag har vuxit extremt mycket som människa och lärt mig leva för de som gör mig lycklig istället för att fastna och grubbla i det sorgsna. Jag ser fram emot hösten när löven faller från trädet och det duggregnar då man tänder tiotals ljus och kryper upp i sängen inrullad i mysigaste filten och tittar på en film. Att åka utomlands på semester med pappa och familjen där. Kryssningarna, letandet efter lägenhet, fler tatueringar och piercingar, hitta ett jobb, satsa på skolan, våga mer och framför allt må bra. Jag heter Sanna Emilia Pohlmann, 18 år och kommer från en liten byhåla vid namn Hällefors och jag är allt du inte tror om mig. Jag har stora drömmar om livet och jag kämpar för att vinna dem.