Lyckan, ångesten, vänner, familj och en förjävla grym klass.

När man har haft en helg med skratt tills magen krampar, dansat så benen värker, varit allt för snurrig huvudet, rökt för många cigaretter, gjort bort sig för många gånger, kommit hem tidigt på morgonen och man bara har levt. Sen. Ångesten. Den där jävla söndagen. Bosätter sig i sängen med cola cola och godis och orkar inte röra sig, går ut och röker ibland, tänker på helgen, ringer och skvallrar till vännerna som inte var med denna gång och man har sån baksmälla så man aldrig ska röra den förgiftade drycken igen.

Hur dåligt jag än mår den där söndagen så tänker jag på hur lycklig folk kan få mig. Med ett leende, en kram, en klapp på armen, en blick, ord, sjuka idéer och ett smygande sms för att ingen ska veta. Jag älskar att vakna upp på söndagen och tala om för mamma om ännu en galen helg jag varit med om. Att alltid få höra "behöver jag ens säga något Sanna?". Jag är galen, jag är en bitch and I don't give a fuck. Jag är så himla tacksam för alla vänner jag har, jag är så himla tacksam för ni får mig att skratta varje dag, jag vet att ni alltid finns där om det är något. (& självklart gäller detta min familj också. Helt underbara)

Men där på söndagen så tänker jag alltid på måndagen, hur mycket jag längtar efter min kära klass. Mina alldeles egna änglar. Hur mycket jag vill att vi ska sitta i korridoren innan lektionen och på lektionerna och skvallra och berätta om allas galna äventyr. Hur vi alltid peppar varandra, gör varandra så jävla glada och man alltid finner styrka hos er. Sen på helgerna spillras vi oftast och man saknar varandra innan ens sista lektionen är slut på fredagen.

Nu sitter vi här, 5 dagar ifrån skolavslutningen. Första sommarlovet efter att ha gått ut första klass, alla har många har olika planer, bor på olika ställen och jag ser fram emot sommarlovet, de gör jag. Men (ursäkta) fan i hela helvetet vad jag kommer sakna er, även om jag vet att vi ska försöka ses. Det svider lite när jag tänker på att vi ska spendera 74 dagar på olika håll. Ni är så fina, insidan som utsidan. Glöm aldrig det.

Jag älskar er.

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0